Elma I Argentina

Hallihallå!

I skrivande stund (eller i alla fall i den stund jag påbörjar denna text) sitter vi på en skumpig buss påväg ut i Amazonasdjungeln i sydöstra Peru, till ett område som heter Manu. Vi lämnade den gamla Inkahuvudstaden Cusco klockan sex imorse efter över en veckas vistelse i och omkring staden.

Som vissa av er mest troligt vet är det från Cusco man ofta utgår när man ska besöka Machu Picchu, vilket vi (såklart) också gjorde. Faktiskt har vi besökt en hel väldig massa inkaruiner men jag känner att jag lite går händelserna i förväg här. Innan Cusco gjorde vi nämligen ett stopp i Ica.

Ica är en stad söder om Lima som i princip ligger mitt i öknen. Bara några kilometer från Ica ligger oasen huacachina, en liten by mitt bland sanddynerna som man besöker ifall man vill åka på sandboarding och buggyturer. Efter att ha spenderat en natt på vårt hostel i Ica tog vi först en liten tur till Sydamerikas äldsta bodega och testade den väldigt typiska drycken Pisco. På eftermiddagen tog vi en tuctuc till Huacachina för vår tur ut i öknen. Det var fruktansvärt roligt (och ibland lite läskigt) att susa fram över sanddynerna i buggyn och sen, på mage på en snowboardliknande bräda, kasa ner för de enorma dynerna. FORT gick det och när vi kom tillbaka till Ica efter en helt otrolig solnedgång hade vi sand överallt. 

Dagen efter var mindre fartfylld. Jag hade redan dagarna innan börjat dra på mig en rejäl förkylning och jag hade helt obeskrivligt ont i halsen och (misstänker vi) även lite feber. Mådde skit gjorde jag i alla fall och rörde mig nästan inte ur fläcken. Dessutom var hostelet fullt av frustrerade gäster som inte kunde ta sig till sin nästa destination vilket inte gjorde saken bättre. Som ni där hemma kanske hört (men som inte jag hade en aaaning om innan jag fick det berättat för mig i Ica) är det kaos här i Peru med regnfall, översvämningar som förstör hus och vägar. Folk har och blir fortsatt tvungna att evakuera, har inte tillgång till vatten osv. Det är tydligen en massa människor som dött pga detta och för bara några veckor sedan fick man evakuera HELA Machu Picchu & den närliggande staden på turister. Men som sagt, dethär hade vi ingen aning om innan vi började prata med folket på hostelet och sedan även såg nyheter med helt sjuka bilder från de översvämmade områdena. Flera bussar till och från Ica var inställda. Av någon anledning gick ändå den nattbuss vi bokat och på kvällen började vi en ca 17h lång resa till Cusco. Tur var väl att det var en nattbuss, dels för att man kunde sova hela resan men också för att vi slapp se anledning till att de andra bussarna ställts in. Resan var trots detta, för mig, närmast outhärdlig. Förkylningen hade satt sig på exakt alla vägar jag kunde få in luft genom vilket gjorde det till ett hästjobb bara att andas. Dessutom blev jag hyschad av tanten bakom varje gång jag snöt mig, vilket var en del eftersom man tydligen behöver syre för att överleva. Men det sket tantfan i. 

Väl framme i Cusco morgonen därpå möttes vi av en helt underbart charmig stad där små trånga kullerstensgator slingrade sig fram mellan vackra kolonialbyggnader och kyrkor ofta byggda ovanpå gamla inkaruiner. Den första dagen strosade vi mest omkring i allt detta och råkade bland annat hamna mitt i någon slags festlighet med sång och dans och märkliga kostymer. 

De kommande två dagarna besökte vi den för Inkafolket så viktiga dalgången sacred valley där man hittar mängder av efterlämningar från byar, odlingsterasser (vars bevattningssystem fortfarande fungerar???) och liknande. Det absolut  bästa tyckte vi nog dock båda var att bara åka genom det fantastiska landskapet som denhär delen av anderna bjuder på. Helt otroligt vackert.

Sen var det dags för huvuddestonationen Machu Picchu. För att ta sig till själva inkastaden måste man utgå från Machu Picchu pueblo, eller Agua Calientes som den närliggande staden egentligen heter. Eftersom det inte finns några direkta vägar dit utan bara tåg tar de ut hutlösa priser för tågbiljetterna, närmre 1000 spänn enkel väg för en ca 2,5h lång tågresa. Det finns dock andra sätt, tex en massa olika turer som 4-dagars inkaledsvandring, eller extremsportstur med zip line och mountainbike. Vi valde dock att göra det på det mest ekonomiska sättet. Tidigt på morgonen tog vi en buss till ett av tågstoppen på väg till Aguas Calientes. Eftersom vi var tvungna att runda bergen tog resan sju timmar. Väl framme fick vi traska längs tågrälsen genom djungeln i ca 2 timmar innan vi, tidig kväll, kom fram till vårt hostel.

Efter en natt på detta väldigt märkliga ställe gick vi upp tidigt och tog bussen upp den sista biten till Machu Picchu. Jag hade varit så otroligt rädd att jag skulle bli besviken eftersom den platsen minst sagt är överhypead, men HERREGU vilket jäkla ställe. En stad MITT bland bergen. Det var mer placeringen än själva staden som imponerade. Tänk att bygga en hel stad DÄR??? 

Efter en guidad tur bland ruinerna besteg vi det berg som Machu Picchu är uppkallat efter "gammalt berg". Det var två timmars vandring uppför branta Inkakonstruerade trappor. Jag fick dessutom en av mina härliga hostattacker mitt i alltihop & var nära på att skita i det, men på något sätt kom vi ändå upp till toppen och VILKEN TUR säger jag bara för där uppe hade man den sjukaste utsikten jag någonsin varit med om. Även om själva Machu Picchu bara var en liten fläck långt där nere fick man en ännu tydligare bild av hur häftigt staden ligger placerad. Inte konstigt man inte återupptäckte den förrän i början av 1900-talet...

Efter Machu Picchu mountain tog vi oss ner till ruinerna igen och spenderade ytterligare några timmar med att strosa runt, sitta och titta på utsikten och ta kort (mest på lamor). Istället för att ta bussen ner valde vi att gå. Det verkade som en bra idé först, men den promenaden var ca 1,5h nerför med våra redan utmattade ben. Kan säga att allt trappklättrande och promenerande kändes i benen dagen efter. Dessutom låg vårt mycket märkliga hostel uppe på en kulle och även vägen dit bestod mestadels av trappor. Att ta sig ner för dem för att promenera de två timmarna tillbaka till bussarna tog ca 4x längre tid än i vanliga fall. Men själva promenaden längs tågrälsen flöt på förvånansvärt bra. Vi hittade en buss och åkte de sju timmarna tillbaka till Cusco.

Sen har vi ärligt talat inte gjort särskilt mycket. Vi har hängt med folket på hostelet, strosat lite mer på kullerstensgatorna, kollat lite museum och tagit några välbehövliga​ sovmorgnar. Vi tänkte försöka komma iväg på amazonastur en dag tidigare men den blev inställd. Det gjorde egentligen inte så mycket för vårt hostel hade en irländsk bar och mycket trevliga gäster att ha kul med. 

Och nu sitter vi alltså här, ute i Amazonas, den första dagen utav fyra på vår lilla djungle tour. Om den får ni väl höra senare! Nu ska jag duscha i myggspray!

Hej sålänge!

/E