Elma I Argentina

Det har ju som ni kanske förstått varit himla mycket problem med min försäkring och liknande saker sedan jag kom hit. Sedan dag 1, mer eller mindre. Först var det att ingen riktigt visste var eller hur jag skulle betala min försäkring, sen visade det sig att jag inte kunde göra det med mitt kort och att jag DESSUTOM inte kunde ta ut pengar med det, vilket är lite katastrof. Nu är försäkringen i alla fall betald och ur vägen, tack och lov. Och snart har jag ett nytt kort som ska fungera bättre. Men då dök problemet med hur vi skulle ta oss till Buenos Aires för att kunna åka på resan söderut. Och ännu en försäkring skulle betalas. Chash. Jaja det har hur som helst varit en jävla massa (byråkratiska, eller vad det heter) problem hela tiden. HELA tiden.

Nu börjar äntligen det mesta ordna upp sig. Men vad händer då? Jo min mobil går sönder. Batteriet lägger av och vägrar laddas. Det här är en katastrof av så många fler andledningar än bara det faktum att jag inte kan kommunicera med folk ordentligt, eftersom jag, dumt nog, tänkte att kameran i den var tillräcklig och därför inte införskaffade mig en annan kamera innan jag åkte. Så nu sitter jag här, på mitt livs äventyr, med mindre än en vecka kvar till den första resan, utan kamera och känner att allt kan lite dra åt helvete.

 

Jag har ju en tendens att överdramatisera kanske. Men det är inte så himla kul att aldrig kunna slappna av ordentligt och bara njuta av att BO I ARGENTINA. Det ska alltid vara något brådskande problem som hänger över axlarna på en. 

Det är väl så livet är, men just nu är jag lite förbannad på det. Trött. Alltså inte på livet utan på problemen. Livet är gött.

 

Hej sålänge!

//E