Dag 10. Låt oss prata lite väder.
Är ju trots allt svensk.
Blir lite sådär härligt skadeglad när jag tänker på att ni där hemma går mot höst och mörker (även om jag ÄLSKAR de första, färglada veckorna på hösten) medan jag fortsätter mot vår, sommar, ljus och värme. Just nu är här dock inte särskilt varmt. Här om morgonen var det till och med frost i gräset när jag åkte till skolan och det rök om andedräkten när man andades. De första dagarna var rätt tradiga med mycket regn och blåst (har därför lärt mig orden llueve och viento), men de senaste har varit härliga, fyllda med vårkänsla. Små vårblommor har börjat titta fram och träden blommar. Älskar denhär årstiden vart jag än befinner mig. Tar dock bort lite av känslan när man inte hunnit längta efter den en heeeel låååång kaaaall möööörk vargavinter. Men ändå. Slipper höstdepression och slask. Och det är skönt.
Min hemlängtan verkar avta lite nu med, i alla fall för tillfället, och det är skönt det med. Har kanske med vädret att göra. Eller att jetlagen gett med sig. Värst är nog fortfarande saknaden efter honom. Men även de känslorna börjar bli lättare att hantera. Det ger hopp inför framtiden. Han är ju faktiskt fortfarande min.
Har börjat lära känna staden lite bättre nu med, men hittar fortfarande inte längre än till grannen. Vägsystemet gör mig så förvirrad. Man åker som i cirklar eftersom de flesta gatorna bara går åt ett håll. Känner igen affärrer, restauranger och caféer, men blir förvånad hela tiden då de helt plötsligt dyker upp på ena sidan stan när jag trodde de låg på andra. Jag kan sitta och tänka "åh här borde polisstationen ligga" så dyker där upp en blomsterhandel istället. Och när man går och tänker "var fan e vi?" så står man plötsligt utanför dörren till vårt hus. Mycket förvirrande. Kommer väl ta ett tag att lära sig med, hittar ju fortfarande inte ordentligt i Hässleholm. Men det är väl precis som med språket; är tvungen att lära mig.
Hej sålänge!
//E