Elma I Argentina

Nästa otur visade sig inte förrän senare. Vi valde att åka med en bolag vi hört mycket bra om men som kostade rätt mycket mer än vad andra bolag erbjöd oss. "Better safe than sorry" tänkte vi. Så klockan halv elva på förmiddagen, 4,5 timmar efter att vi kommit fram med nattbussen till staden Uyuni, gav vi oss iväg. En grupp på 15 turister delat på 3 jeepar och två guider. En för vår jeep och en för de båda andra.

Första dagen var kalas. Vi besökte en tågkyrkogård, åt lunch i en liten by och gav oss sedan ut i den enorma saltöknen. Påminnde om den vi såg i Argentina men myyyycket större. Den största i världen faktiskt.. och säkert den vackraste. Vi tog våra roliga bilder, besökte en "ö" som var otroligt viktig för inkafolket och som lokalbefolkningen fortfarande använder vid en högtid då de offrar en lama osv. Vi såg en fantastisk solnedgång och åkte sedan för att äta middag (lamagryta) och sova i ett hotell helt bestående av salt! 

Vi vaknade tidigt nästa morgon och åkte vidare mot bergen. Landskapet var helt fantastisk och liknade inte något jag nånsin sett förut. Vi åkte förbi laguner i alla olika former och färger (vissa fyllda med rosa flamingos), snötäckta vulkaner som tornade upp sig i fjärran och märkliga stenformationer i månliknande ökenlandskap (bla världens högsta öken). I slutet kom vi även upp på över 5000m höjd och fick se gejsrar. Under dagen började vi dock märka att vår guide blev fnittrigare och fnittrigare, drog konstiga skämt och fulsjöng med till latinolåtarna på radion. När han vid ett tillfälle klev ut mitt i öknen i bara strumporna utan att märka det (efter ett tag tittade han ner och såg förvånad ut) blev vi helt säkra på att det var mer än vatten och kokablad han tryckt i sig. Även om det kändes rätt oproffsigt så gjorde han fortfarande sitt jobb vilket var väldigt bra. Den andra gruppen i de andra två jeeparna hade dock en betydligt värre upplevelse, så antar att vi hade lite tur mitt i oturen. Deras guide OCH en av chaufförerna blev SÅ fulla att de inte kunde fortsätta. Den sista biten fick de trängas 12 personer i en bil och hade ingen guide som kunde förklara någonting, så gick det med safe istället för sorry, men men...

Stämningen runt middagsbordet den kvällen var något upprörd, men efter maten traskade vi ner till en varm källa bara ett stenkast från hostelet vi bodde på och när våra frusna lemmar tinat upp (var sååå kallt överallt) tinade även humöret och vi hade en jättemysig kväll under stjärnorna. Stället vi bodde på hade bara ström och vatten i tre timmar så när vi kom tillbaka fick vi leta oss fram med ficklampa och spola i toaletten med hinkar. Gjorde inte så mycket då vi gick raka vägen och la oss. 

Nästa morgon blev det pannkakor till frukost, guiderna nämnde inget om dagen innan men såg ut att må som de förtjänade. Den sista dagen blev väldigt kort för oss som skulle vidare till chile. Gränsen var bara en kort biltur iväg. På vägen dit stannade vi vid några fina platser för att ta lite kort. Gränsen mellan Bolivia och Chile var nästan komisk. Såfort vi kom över på chilesidan gick vägen från skumpig grusväg till fin och slät asfalt. Den närmsta staden och vårt nästa mål San Pedro de Atacama låg ca 30 min från gränsen med buss. Sen vips var man i Chile, ett land vi inte alls planterat att besöka. 

Planerna hann ändras mycket under dessa dagar. Först var tanken att stanna i San Pedro och sen ta flyget ner till Santiago. Av olika anledningar slutade det med att vi stannade i tre dagar och tog en 24 timmars buss istället. Eftersom vi först trodde vi hade väldigt begränsat med tid började vi vår vistelse med en tur ut till Valle de la Luna samma dag som vi kom dit. Det var helt fantastisk men tror ärligt talat vi, efter saltökenturen var lite trötta på stenar och sand och salt. Fick se ännu en vacker solnedgång dock så det var trevligt!

Dagen därpå cyklade vi 3mil rakt ut i öknen på en dålig hyrcykel. Tanken var att bada i en saltlagun men istället hamnade vi i en naturlig pool MITT ute i ingenstans. Vägen tillbaka var tung, under brännande sol och med ömma bakar efter cykelsadeln, plus att vattnet tog slut. Väl tillbaka åt vi glass och sen gick vi och hängde med folket på hostelet. Träffade bland annat en kille från Texas som, visade det sig, skulle vara i Buenos Aires och åka till Uruguay ungefär samtidigt som jag, så vi bestämde att mötas upp och ha sällskap. 

Eftersom vi äntligen fått lite värme efter all kyla uppe i Anderna bestämde vi oss för att nästa dag bara slappa och bada. Vi fick nys om en pool med lagunvatten bara några kilometer från staden och bestämde oss för att traska dit. Alexander fick det att låta som om han visste exakt vart vi var påväg men allting var väldigt oklart, vi gick bara på en väg rakt ut i öknen. Tillslut (efter betydligt längre tid än vad killen på hostelet sa att det tog) kom vi fram. Det var inte riktigt vad vi föreställt oss... det var bokstavligen en pool, visserligen med lagunvatten, men platsen kändes skum och övergiven, en gammal campingplats. Förutom kvinnan som tog betalt och hunden som följt oss hela vägen dit var vi helt ensamma. Var ändå gött att bada, bättra på brännan och bara ligga och läsa, innan vi gick tillbaka till staden. 

Nästa morgon satte vi oss på bussen och åkte genom halva Chile, nästa morgon igen gick vi äntligen av i huvudstaden Santiago. Trots att det såklart var drygt gick bussresan förvånande snabbt, tittade på sagan om ringen och en massa andra filmer dubbade på spanska. Standardfilmen Dr Strange som de visat på ca alla bussresor i gjort dök såklart också upp på skärmen vid ett tillfälle. Det jobbigaste var att vi inte tagit med oss tillräckligt med mat, vi fick dessutom bara en torr kaka att äta på bussen och missade stoppet för att köpa (!!!) Eftersom det var väldigt otydligt på vilka ställen de stannade länge och inte. Lyckades dock köpa två mackor på ett senare stopp mitt i natten så det var tur.

I Santiago traskade vi omkring innan vi kunde checka in och sova siesta på hotellet. Vi blev uppgraderade och fick ett privatrum med EGEN TOALETT och en DUSCH MED VARMVATTEN OCH BRA TRYCK vilken satans lyx efter så många flerbäddsrum och gemensamma badrum...

Dagarna i santiago spenderade vi bla med att åka till ett köpcenter och åka upp i sydamerikas högsta hus, åka tunnelbana hit och dit, gå på museum om dikaturen som var i Chile, traska runt i fina kvarter och äta snabbmat eller egenlagad pasta eftersom kostnaden för att äta ute stigit betydligt sen vi lämnade Bolivia. Vi spenderade även en natt i grannstaden Valparaíso i dess uuuunderbara kvarter med en massa mysiga gator, street art, restauranger och små affärer med konstiga prylar. Älskade det.

Den 19e tog vi bussen över till Argentina och berömda Mendoza, vinets huvudstad. På kvällen gick vi ut och åt på finrestaurang, en sen födelsedagsmiddag. Vi beställde in det man är tvungen att beställa in i Argentina; kött. Närmare bestämt Parilla completa para dos. Grillat kött för två, massor av det. Och Mendozavin såklart. Vi fick följa med upp till deras vinförråd där en kille föreslog vin som passade till vår mat. Han siktade in sig på vin för 500pesos och uppåt, föreslog viner för motsvarande 700kr+/flaska. Väldigt oklart hur han kunde tro att vi var rätt målgrupp för ett sådant vin där vi stod i våra lamatröjor som inte blivit tvättade på veckor och lite halvsunkigt hår efter bussresan... hursomhelst valde vi ett något (betydligt) billigare vin vilket var jääättegoott precis som maten.