Elma I Argentina

Hejhajhalloj

Så hade det blivit dags för lite Uruguay. Uruguay är ett av de länder man inte hör så mycket om. Visst besöker folk det & inte alltför sällan hittar man en liten backpacker som har letat sig dit under sin resa genom Sydamerika. Men det är aldrig det land som först kommer på tal vid en diskussion kring platser man måste besöka, eller som folk varit extra imponerande av. Faktum är att majoriteten av de människor vi träffat inte ens övervägt att åka dit. För vad finns där?

Ärligt talat hade jag nog inte heller åkt dit om det inte vore för att jag har mycket tid och det är så enkelt att ta sig dit från Buenos Aires. En liten färjetur över Rio de la Plata och sen efter mindre än en timme står man på uruguayansk mark. Och jag måste säga att redan från start var Uruguay en positiv överraskning. 

Jag hade sällskap med amerikanen vi träffat i norra Chile. Vi möttes upp i Puerto Madero varifrån färjan avgick vid nio på morgonen. En knapp timme senare var vi framme i Colonia, Uruguays äldsta stad grundad av portugiser. Det var ett litet mysigt ställe precis vid Rio de la Plata med mycket kullerstensgator och små gamla hus. Efter att ha utforskat staden, ätit lunch och traskat omkring lite till tog vi bussen till Montevideo, Uruguays huvudstad, drygt två timmar iväg. Väl framme på hostelet lagade vi lite mat och snackade med de andra som var där. På något sätt blev det bestämt att vi skulle på fotbollsmatch dagen efter. Brent (min resekompis) är sportnörd och ville hemskt gärna gå. Jag är inte sportnörd alls men gick med på att följa med honom dit.

Dagen därpå kom vi därför igång ganska tidigt för att dra till centrum och köpa biljetter innan de tog slut (vilket de nog faktiskt aldrig gjorde). Efter det skulle vi på en walking tour runt om i staden men guiden dök inte upp, så vi gick till havet istället. Det blåste något galet och vågorna var höga som hus och slog emot strandpromenadens kanter med enorm kraft. Var väldigt imponerande, även om blåsten var rätt jobbig med. Efter lunch och en minisiesta drog vi tillbaka till centrum för att försöka ansluta oss till en walking tour klockan tre istället. Det gick betydligt bättre även om det var guidens första dag på jobbet och infon mest bestod av "här är ett museum det är öppet om ni vill gå hit sen" och "här är ett cafe där en känd journalist drack kaffe förut". Han lyckades dock klargöra någorlunda för hur Uruguay bildades, vilket var intresserat. 

Efter touren tog vi en fullproppad buss ut till stadion. Stämningen var på topp redan innan matchen ens hunnit börja. Ett uruguayanskt lag, I Pañerol, mot ett brasilianskt lag, palmeiras. För Pañerol var det lite vinna eller försvinna då det skulle bli hårt att hålla sig kvar i Copa Libertadora om de förlorade. 

Matchen drog igång och jag har aldrig varit med om något liknande. Publiken var helt galen. Det slogs på trummor, skreksjöngs hejjarramsor, ropades alla möjliga fula ord till precis alla, egna spelare som motståndarspelare. Efter ett tag kom jag in i det och kunde till och med sjunga med i några sånger (lärde mig snabbt). I första halvlek gjorde Uruguay två mål och publiken jublade, dansade, sjöng, skrek "concha de tu madre" och "puto" med jämna mellanrum (tänker inte översätta vad det betyder). I andra halvlek gick det inte riktigt lika bra. Brasilien kom ikapp och förbi. Stämningen sjönk något. Man fortsatte dock skrika fula ord. Matchen slutade 2-3 till palmeiras men nästan innan domaren han blåsa av hände något på planen. Slagsmål. En spelare i braslianska laget som tydligen provocerat mycket både innan, under och nu precis efter matchen fick en dänga. Så han började springa, och efter honom kom alla de andra fotbollsspelarna plus ordningsvakter och en massa annat folk som antingen försökte bulta på brasilanaren eller stoppa det hela. Allt såg väldigt komiskt ut. Sen fortplantade sig slagsmålet upp i publiken, till kortsidan där några palmeirasfanatiker satt på andra sidan en tio meter bred gång med stängsel på båda sidor från pañerolfanatikerna. Stängslet var dock inte något hinder, de möttes snart på mitten med diverse föremål och sina egna nävar som vapen. Antagligen hade de väntat på dethär ögonblicket hela matchen och långt därinnan. 

Att ta sig från stadion in till staden visade sig vara ganska enkelt, eller så hade vi nog tur. På något sätt i allt kaos, bland bepansrade poliser och nedstämda åskådare och stressade ordningsvakter lyckades vi klämma oss in i en fullproppad buss som tog oss hyfsat nära vårt hotstel. Trots kaoset var jag så glad att jag följt med, vilken upplevelse!!

Nästa dag tog vi bussen till kuststaden Punta Del Este. Uruguays mest besökta stad under sommarmånaderna, och det kan man förstå. Till och med "off season" var staden mysig med fina stränder och solnedgångar. Kanske inget karibiskt paradis men att många argentinare letar sig dit är ingen överraskning med tanke på vilket strandutbud de har (inte särskillt imponerande).

Stannade bara en natt i punta del este men hann ändå se det mesta tror jag. Två solnedgångar och en soluppgång. Hyrde cyklar och cyklade längs kusten och såg handen som staden är känd för! Lyckad visit! 

Efter att solen gått ner den andra dagen tog vi bussen de två timmarna tillbaka till Montevideo och vårt hostel. Nästa dag utforskade vi Montevideo lite till och på kvällen tog Brent bussen till brasilien. Jag var tvungen att byta hostell då vårt andra var fullbokat och på det nya sprang jag in i några svenskar vilket var trevligt! Nästa morgon tog jag buss och sen båt tillbaka till Buenos Aires där Rocío, min kompis, väntade i sin lägenhet. På kvällen gick vi ut tillsammans med hennes syster och en kompis och drack öl (eller inte jag, hatar öl) så blev lite valborgsfirande för mig med!!

Nu lever jag livet i en av världens finaste huvudstäder!

Hoppas allt är bra därhemma!

Kram ❤